Det är tomt, hennes hjärta är trasigt. All kärlek och värme har sipprat ut och kvar finns en tomhet av dess like. Hjärnan går på högvarv medan hjärtat tappert pumpar ut röd färg innuti hennes kropp. Fina och underbara minnen spelas upp som en film i huvudet, farvälet i ösregnet är den scen hon ser om och om igen. Regnet som faller ner och spolar bort det fina som de hade tillsammans, deras kärlek, allt flyter med i regnpölarna som bildas på marken de står på. Han vill gå, hon vill stå still. Ur de vackra bruna ögonen faller tårar ner längs hans kinder. Hon vill ta hans hand i sin och låta han gömma henne i sin varma famn, andas in hans doft, lyssna till hans hjärtsång, men hon vill inte falla, hon får inte falla så hon låser in sina känslor bakom ett galler i kroppen. Han är uppriven, hennes stora kärlek. Hennes hjärta. Och hon är orsaken till att det har fallit i tusen bitar. Lilla hon och hennes handling. Det är dags att fylla boken med nya kapitel, det är dags att vända blad. Den enorma saknaden finns kvar i hennes hjärta och där kommer han alltid ha en plats. De fina minnena, deras film, som hon kan spela upp när hon vill och vart hon vill då han ständigt finns i hennes tankar. Hon spelar deras spellista som hon skapade i början av det som skulle bli deras, när de blev ett tillsammans. Fina kärlekslåtar fyller de vita hörlurarna och hon känner hur klumpen i bröstet sakta växer och hon sjunker som en sten. Men hon ska bära på den saknad, sorg och kärlek hon känt och känner för hon skall inte flyga iväg. Det är dags att hon prövar sina vingar och det ska hon göra, men först måste hon öva på att flyga. Hon är som en fågel som har lämnat parholken. Det är dags för henne att pröva sina vingar. Och det själv.

 

I do not love you for the way my heart
Seems to live somewhere inside your chest
And I do not love you for the way your arms
They can hold me until I forget
And I do not love you for the way you’ve been
Exactly what I’m looking for
I love you for all of this and so much more

På det gröna fylliga gräset låg de med sammanflätade fingrar och smilgropar i kinderna. De blickade upp mot den klarblåa och molnfria himlen och tänkte på den underbara sommar de hade framför sig. Skimrande såpbubblor nådde himlen och hennes blick fastnade på den såpbubblemassa som flöt ut till en transparent pöl på någons sommarklänning. Som lämnade spår av barnlycka och bubblor fyllda av kärlek. Himlen täcktes av nya stora bubblor, bubblor som följdes av vinden och snabbt steg mot skyn. Hon ville ta dem i sin hand och bevarade dem i dess ursprungliga form innan den skulle försvinna ifrån den blåa himlen, spara dem som ett minne av en ljuvlig vårdag.

 

Hon väcktes i sin tankebubbla av en vattendroppe som nådde hennes nyckelben. När hon blickade upp mot himlen såg hon mörka moln skymma över solen och ännu fler vattendroppar täckte den dåvarande blåa himlen. Hon reste sig hastigt upp och drog på sig hatten som låg och vilade på hennes cykelsadel en bit bort. Han låg kvar på gräset och verkade inte särskilt berörd av de vattendroppar som föll ner. Hon började packa ihop deras tillhörigheter och picknickkorgens goda innehåll. Jordgubbarna simmade runt i den genomskinliga plastlådan, melonen var en enda blöt massa och de andra tillbehören var något oskadda. När hon fått ner allt som för ett smärre ögonblick hade legat på filten gick hon bort till honom. Hans bröstkorg sjönk upp och ner och hans ögonlock var slutna, han hade somnat i regnet.

 

Hon gjorde några lätta försök att väcka honom och ganska snart slog han upp sina bruna ögon och tittade på henne. Med ett leende på läpparna berättade han för henne hur vacker hon var och hur mycket han tyckte om henne. Helt oberörd av regnet som nu hade ökat drastiskt. Hon log och kramade om honom, andades in hans signaturdoft och låg där en bra stund. Regnet känns alltmer långt borta. Cykeln var nu genomblöt och även filten som de hade placerat sig på i hopp om att få ta del av en ljuvlig vårdag i parken. Folkmassan som hade gjort de sällskap för några timmar sedan hade nu försvunnit. Helt ensamma låg de där och kände den kärlek som fanns emellan dem.

 

Han tog tag om hennes nacke och kysste henne, hon ryste till av välbehag och såg på honom igen. Han var allt bra vacker med sina bruna ögon. Ögon som hon kunde fästa blicken på i timtal. De packade ihop allting och började promenera bort med cykeln under en himmel av rosa körsbärsblommor. Hon älskade dessa vackra blommor i Kungsträdgården. Blommor som var kända inom bloggvärlden, det var hit alla gick för att dokumentera den vackra våren. Hon letade med sin hand igenom sin väska och fann ganska strax den svarta kompaktkamera hon alltid hade med sig. Körsbärsträden tornade upp sig framför henne och hon tog ett antal bilder som skulle bli perfekt bloggmaterial.

 

Han tog tag om hennes midja och sköt henne intill sig. Han vände på LCD-skärmen på kamerans baksida och knäppte några kärleksbilder på dem båda. Tillsammans stod de där helt oberörda av regnet som föll ner ifrån himlen. Det var kärlek i luften.

 

 

Var ett bra tag sedan jag lät fingrarna dansa över tangenterna och skriva texter. Fiktiva sådana med fina detaljer & kärlek.

Bakom den stora pappersmuggen med den välkända Starbucksloggan på framsidan satt hon med sina stora blå ögon och blickade ut över folkhavet. Hennes fylliga läppar omslöt den vita muggen. Det varma kaffet som nådde hennes mun fick henne att rycka till med jämna mellanrum.
Han följde varje rörelse hon gjorde med en intensiv blick. Hon var intressant vilket gjorde att han inte kunde ta ögonen ifrån henne. Framför henne låg hennes blänkande blackberry som pep till var fjärde minut av ett nytt meddelande som landade i inkorgen. Hon hade tagit en välförtjänt paus ifrån allt jobb och valt att koppla av på det ljusa och rymliga caféet vid namn Starbucks. Hon tittade med avsmak på den vibrerande telefonen och med en suck började hon läsa meddelandet.

Han tog ett stadigt grepp om sin kaffemugg med vanligt svart kaffe i, inga konstigheter bara svart enkelt kaffe, och bläddrade i tidningen som han hade framför sig på bordet. En intressant artikel fångade hans intresse, han ögnade igenom den och kollade samtidigt bort mot henne där hon satt med sitt blonda långa svall lutad över bordet. Hon smålog när hon öppnade meddelande efter meddelande på sin telefon. Nyfiken som han var kunde han inte låta bli att undra vad som stod i meddelandet och vem den lyckliga var.
När hon gått igenom diverse meddelande och besvarat de flesta av dem läppjade hon på den ljusa och lagom varma vaniljlatten. Vilket hade varit ett självklart val då hon gjort sin beställning. Hon började alltid dagen med en vaniljlatte i en vit pappersmugg av större modell. Det var avkoppling i hennes ögon.  Hon bläddrade nonchalant i ELLE tidningen som låg uppslagen framför henne och fastnade med blicken på ett uppslag som handlade om vårens mode. Klänningar i ljuva pasteller, skyhöga klackar och bruna skinnväskor mötte hennes blick. Hon skulle allt ta och beställa den nya bruna Mulberry väskan som var på allas läppar, den omtalade väskan som varenda modeelit skulle bära på sin nätta arm i vår. Hon var medveten om att det var en milslång kölista på den, men hon skulle säkert komma på ett sätt att få den i hennes ägo ändå. Det hade aldrig varit hennes grej att vänta, hon var van att få det hon ville ha. Ända sedan barnsben hade hon fått i princip allting hon pekat på.

Hon tittade ut genom det stora fönstret och studerade de stressade människorna som promenerade utanför. Där de gick med flertalet shoppingkassar i händerna. Säkerligen julklappar. Själv hade hon inte hunnit inhandla en endaste julklapp ännu men hon skulle vänta med det ett tag till. Sedan skulle hon också ta sig fram bland alla ivriga människor som trängdes i butikerna. Förhoppningsvis skulle det finnas några fina julklappar kvar. Hon var inte den som köpte något halvdant utan valde ut varenda julklapp med omsorg.
Snöflingorna landade på människornas tjocka vinterjackor och den bitande kylan lämnade spår på deras kinder. Hon skulle själv ta sig ut i snön när hon druckit upp sin latte och läst klart sitt modemagasin. Bakom henne satt en märklig man som synade henne från topp till tå, det fick henne att känna sig blottad och obekväm. Det var uppenbart att han tittade åt hennes håll. Hon undrade om han brukade gå dit ofta.

Han bläddrade i en tidning och bar ett par klassiska bågar som gick i svart. Han var stilig men en aning tråkig. Kaffemuggen som han hade i handen var av klassisk modell, en riktig porslinsmugg. Ingen pappersmugg. Framför honom stod en macbook uppställd och hans fingrar tryckte ivrigt på de platta tangenterna. Säkert jobbade han. Kanske var han författare, han såg lite ut som en sådan. Hon tyckte om att drömma om andra människor och fantisera vad de kunde tänkas jobba som. Kaffet i hennes pappersmugg var slut och hon plockade ihop sina tillhörigheter och reste sig upp från stolen hon suttit på. Hon tog på sig sin dunjacka av större modell och svepte den vita stickade halsduken några varv runt halsen. Med självsäkra steg gick hon ut genom glasdörren. Utanför caféet var det kallt och snön hade lagt sig på gatorna. Hon höll på att gå in i flera människor när hon passerade en mängd butiker som låg åt det håll hon skulle. Flera taxibilar passerade henne och hon stoppade en av dem med en handrörelse.
Med en lätt rörelse placerade hon sig på ett av de svarta skinnsätena och talade om vart taxichauffören skulle ta henne någonstans. Han blev ombedd att köra henne till Apple store på Fifth Avenue. En butik som tillhörde hennes favoriter. Hon kunde gå där inne i flera timmar och beundra alla små teknikprylar i montrarna.
Det snöade fortfarande och stora snöflingor singlade ner och landade på den hårda marken. Taxichauffören ökade hastigheten och hon kunde nu se glasbyggnaden med den välkända loggan på uppenbara sig framför henne genom fönstret.

Väntan var lång. Tillslut dök han upp på perrongen. Hans ben var solbrända efter sommarens bravader, solen hade blekt hans hår i en ljusare nyans, hans iPhone vilade i  hans hand och han bar tröjan jag hade gett honom innan han åkte. Han sken upp när han såg mig och började gå emot mig. Över sin högeraxel bar han sin weekendbag. Mina gröna ögon följde honom med blicken. Han var så vacker, om inte ännu vackrare nu. Han tog mig i sina armar och jag andades in hans underbara doft, hans signaturdoft. Våra läppar möttes och vi kysste varandra. Han smakade mint.

Vi tog varandra i handen och gick tillsammans från stationen ner för trapporna. På vägen dit kunde jag läsa av flera tjejers blickar som sade att de gärna hade varit i mina kläder. Jag tog ett stadigare grepp om hans hand vilket gjorde att han förde mig närmare intill honom. Vi promenerade längs gatan och stannade till vid ett glasscafé en liten bit bort. Möblerna på uteserveringen värmdes upp av den varma solen. Några fåglar pickade i sig rester av våffelstrutar på marken. Det var sommar i luften.

Från och med nu kan ni läsa mina texter som kommer finnas under kategorin Mina texter i högerspalten. Den här texten ovan är en av dem.