På det gröna fylliga gräset låg de med sammanflätade fingrar och smilgropar i kinderna. De blickade upp mot den klarblåa och molnfria himlen och tänkte på den underbara sommar de hade framför sig. Skimrande såpbubblor nådde himlen och hennes blick fastnade på den såpbubblemassa som flöt ut till en transparent pöl på någons sommarklänning. Som lämnade spår av barnlycka och bubblor fyllda av kärlek. Himlen täcktes av nya stora bubblor, bubblor som följdes av vinden och snabbt steg mot skyn. Hon ville ta dem i sin hand och bevarade dem i dess ursprungliga form innan den skulle försvinna ifrån den blåa himlen, spara dem som ett minne av en ljuvlig vårdag.

Hon väcktes i sin tankebubbla av en vattendroppe som nådde hennes nyckelben. När hon blickade upp mot himlen såg hon mörka moln skymma över solen och ännu fler vattendroppar täckte den dåvarande blåa himlen. Hon reste sig hastigt upp och drog på sig hatten som låg och vilade på hennes cykelsadel en bit bort. Han låg kvar på gräset och verkade inte särskilt berörd av de vattendroppar som föll ner. Hon började packa ihop deras tillhörigheter och picknickkorgens goda innehåll. Jordgubbarna simmade runt i den genomskinliga plastlådan, melonen var en enda blöt massa och de andra tillbehören var något oskadda. När hon fått ner allt som för ett smärre ögonblick hade legat på filten gick hon bort till honom. Hans bröstkorg sjönk upp och ner och hans ögonlock var slutna, han hade somnat i regnet.

Hon gjorde några lätta försök att väcka honom och ganska snart slog han upp sina bruna ögon och tittade på henne. Med ett leende på läpparna berättade han för henne hur vacker hon var och hur mycket han tyckte om henne. Helt oberörd av regnet som nu hade ökat drastiskt. Hon log och kramade om honom, andades in hans signaturdoft och låg där en bra stund. Regnet känns alltmer långt borta. Cykeln var nu genomblöt och även filten som de hade placerat sig på i hopp om att få ta del av en ljuvlig vårdag i parken. Folkmassan som hade gjort de sällskap för några timmar sedan hade nu försvunnit. Helt ensamma låg de där och kände den kärlek som fanns emellan dem.

Han tog tag om hennes nacke och kysste henne, hon ryste till av välbehag och såg på honom igen. Han var allt bra vacker med sina bruna ögon. Ögon som hon kunde fästa blicken på i timtal. De packade ihop allting och började promenera bort med cykeln under en himmel av rosa körsbärsblommor. Hon älskade dessa vackra blommor i Kungsträdgården. Blommor som var kända inom bloggvärlden, det var hit alla gick för att dokumentera den vackra våren. Hon letade med sin hand igenom sin väska och fann ganska strax den svarta kompaktkamera hon alltid hade med sig. Körsbärsträden tornade upp sig framför henne och hon tog ett antal bilder som skulle bli perfekt bloggmaterial.

Han tog tag om hennes midja och sköt henne intill sig. Han vände på LCD-skärmen på kamerans baksida och knäppte några kärleksbilder på dem båda. Tillsammans stod de där helt oberörda av regnet som föll ner ifrån himlen. Det var kärlek i luften.

Var ett bra tag sedan jag lät fingrarna dansa över tangenterna och skriva texter. Fiktiva sådana med fina detaljer & kärlek.