jag har en sån otrolig dansabstinens just nu. vill bara ta på mig mina ljusrosa balletskor och göra arabesquer, piruetter, pliéer osv. vill tillbaka till C4:s stora danssal och bara dansa som om det inte fanns någon morgondag. vet att jag är en dansare innerst inne och att jag nog alltid kommer ha den talang jag har. jag är så lycklig för att jag besitter den. och jag mår så bra när jag dansar och tränar, det är då jag mår som bäst.

jag är medveten om hur hård konkurrens det är ibland dansare och att det krävs stort tålamod och en enorm fysisk styrka eftersom kroppen är det viktigaste momentet. det är med hjälp av kroppen en dansare kan förmedla ord, känslor och uttryck. man kan säga att dans är poesi fast istället för ord så talar man med sina kroppsrörelser. det är fint tycker jag.

jag kommer aldrig sluta att dansa. finns inte på världskartan att jag kan leva utan det. dansen är en del av mig helt enkelt.