12 år då den trygga famnen, det fina leendet, den varma rösten, de vackraste bruna ögonen och min kärleksfulla mamma tillsammans med bröstcancern försvinner ur mitt liv, vårt liv. En vacker mamma som samlade på änglar. Jag faller hårt, väldigt hårt. Vet inte hur jag ska lyckas ta mig upp på de vacklande benen igen. Mitt hjärta är tomt och ihåligt av saknad. En saknad som inte går att fylla ut då hon flugit iväg, bort till himlavalven där smärta är ett bortglömt tvivel och där inte den elaka sjukdomen kan sätta spår i hennes kropp. En plats där själen läker. Bort mot änglarnas paradis. För det är där jag tror att hon befinner sig nu min finaste mamma. Hon bar på en styrka som inte är av denna värld och att se denna mardrömsliknande film spelas upp när man sitter på första parkett är inte lätt, inte alls. Man vill vara så himla stark och inte låta sina känslor sippra ut. Man vill kunna skratta, uppleva nya händelser men ständigt knackar påminnelsen på och vill nå ens hjärta. När tryggheten raseras och murar högre än en själv byggs upp och man faller ihop som en växt som är törstig på vatten. Dagen hon flög iväg med sina lätta vingar träffade rakt i hjärtat. Jag kunde inte se klart, jag ville bara väcka henne ifrån hennes djupa sömn och att få höra de allra sista två orden ”gråt inte” gjorde så himla ONT i mitt bröst. Tårar som faller längs söndergråtna kinder, en kall hand mot hennes bröstkorg, en kall hand man ville värma med all värdens värme. Att inte kunna, att inte nå hennes värme, hennes hjärta var ofattbart. Så mycket kärlek, styrka och värme hon bar på, att det bara lämnat henne och kvar i rummet fanns bara en isande kyla och en gosedjursängel. En kyla som trängde in i mitt lilla hjärta. En kyla som har etsat sig fast men som måste göra plats åt värmen. Jag skall gråta, jag skall skratta, jag skall minnas, jag skall älska, jag skall förvara filmen i ett välbevarat arkiv. Och bandet för den overkliga sjukdomen skall jag bära på mitt bröst. För hon kommer föralltid att flyga med sina änglavingar, min kära mamma.