Dansen, den kommer följa mig livet ut. När jag hade avvklarat tre år på C4 Gymnasiet med dansinriktning kände jag att jag ville prova något annat. Eller först så velade jag lite mellan att söka till en dansutbildning b la balletakademien i Stockholm eller om jag skulle prova att söka till en medieutbildning i Kalmar och i Sundsvall. Jag vågade inte söka till balettakademien då min tro på mig själv och mina danskunskaper var för låg.

Men jag sökte till kalmar där jag skickade in prover på ett reseguidesomslag och en affisch till en festival. Jag blev dock besviken på själv när de inte räckte till en plats på utbildningen. Efter det bakslaget så började jag kolla efter andra utbildningar med medieinriktning i Stockholm och då jag inte hade några förhoppningar om att jag skulle få en plats då jag stod som reserv långt bak i listan blev jag så himla förvånad när jag på min födelsdag fick veta att jag hade en plats om jag ville ha den. Tankarna flög runt i huvudet och skulle jag tacka ja och börja på en ny kula i livet eller skulle jag tacka nej och återgå till min trygga vardag. Jag ville uppnå en förändring och utvecklas så jag sa ja till platsen och kort därefter var det dags att leta boende. Och herregud vad svårt det var. Jag satt i flera timmar och refreschade på blocket men det fanns inget bra. Jag kollade på akademisk kvart och där fanns det några men det var inget som jag kunde tänka mig. Bodde på hotell de första dagarna med pappa och hela tiden uppkom den otrygga känslan av att det kunde ta slut och att jag inte skulle hitta något. Efter några dagar åkte jag med pappa hem och väl hemma var det dags att leta efter boende. Tillslut lyckades jag få en sovplats i en vecka via familjekontakter. Även fast jag äntligen hade fått något så fanns fortfarande den oroliga känslan i magen. Men jag letade på samtidigt som det började ta fart på högskolan. Det löste sig tillslut då jag hittade ett rum i en lägenhet med lite för hög hyra.

Även fast jag trivs väldigt bra i Stockholm så kan jag inte låta bli att sakna mina vänner, min familj och vårt stora hus. Inte så att jag vill bo hemma igen. Jag saknar också dansen och att träna fruktansvärt mycket så jag tror minsann att jag ska kosta på mig ett gymkort eller några dansklasser någonstans. Trodde att det gick att sluta att dansa någonstans och göra något annat en tid men eftersom dansen är en så stor del av mig så fungerar jag inte riktigt utan den. Jag behöver den för att hämta energi och bara vara. Men hade jag inte flyttat upp så hade jag inte heller träffat världens finaste pojkvän så jag är glad att jag flyttade för vännerna och familjen finns kvar i Skåne.

Man dansar bäst då det bara är en själv och musiken

och mina ljusrosa ballerinaskor kommer alltid finnas kvar

Bilderna: wehearit