Mitt namn är Lovisa Anna Ulrica Hansson. Jag föddes i Kristianstad, även kallat lilla paris den 26 augusti år 1992. Precis som alla andra 92:or är jag nu 18 år. När jag var liten var jag en smal liten tjej med mycket fantasi och jag hade inga som helst problem med att leka restaurang, affär och dylikt helt själv. Ibland var jag en av kunderna i affären och ibland expedit. Jag tyckte om att synas och vara i centrum. Klädde gärna ut mig, spelade teater, tog efter olika människors klädstilar, dansade, tyckte om att härma olika dialekter och filmrepliker som skådespelare pratade, särskilt "lillan" i mysteriet på greveholm. Jag ville till och med ha en egen robot som hette sprak. Jag inspirerades mycket av olika filmer vid mindre ålder. Det kan hända att jag gör det fortfarande men det går inte att jämföra med vad jag gjorde på den tiden. Jag brydde mig inte heller om vad andra tyckte och tänkte om mig utan jag kunde ha min egen stil och vara mig själv utan problem. Jag kunde också vara väldigt jobbig och skrika efter saker jag ville ha i min ägo. Jag tröttnade alltför fort på mina saker och det gjorde att jag hela tiden ville ha nya saker. Det resulterade också i att det fanns alldeles för många onödiga prylar i mitt rum. Prylar som jag inte brydde mig särskilt mycket om och som i mina ögon inte var speciellt roliga längre.

Sen växte jag upp och började i högstadiet. Det var som en helt ny oupptäckt värld. Jag blev 12 år samtidigt som min mamma gick bort. Allting förändrades för mig. Min tillvaro, mitt självförtroende mm. Jag flyttade till min pappa som nästan aldrig var hemma och nya regler och vardagsrutiner byggdes upp. Det kändes ovant att inte behöva hjälpa till så mycket där hemma, nästan inget alls. Och att kunna umgås med kompisar utan att behöva hjälpa till med sina småsyskon eller något annat var en frihet. Även fast jag tyckte att det var skönt att det inte var som förrut så kunde jag sakna omgivningen och att det hela tiden fanns familjemedlemmar och syskon runt omkring. Jag tog mig igenom högstadiet som både var bra och dåligt och sökte till Lunds Dans och Musikal gymnasium i Lund. Där gjorde jag audititon till både musikal och danslinjen. Till musikallinjen var det audition med teateruppspel, sång och dans. Och till danslinjen var det audition med olika dansstilar som balett, jazz och street. Jag hade aldrig dansat balett förrut men jag var ändå ganska vig i kroppen. Lärarna satt och bedömde en utifrån det man presterade på auditionen och min nervositet var skyhög.

Dock räckte inte min insats och mina poäng till en plats på varken musikal eller danslinjen vilket knäckte mig. Jag  hade samhälle med medieinriktning på C4 gymnasium som tredjeval. Där fick jag en plats. Jag gick endast programmet en vecka då jag inte kände att det inte var något för mig. På min födelsedag, dagen jag fyllde 16 år fick jag besked om att jag hade en plats på danslinjen istället. Jag blev så lycklig och kände att turen var med mig.

Idag går jag fortfarande på danslinjen på C4 gymnasiet, men nu är jag inne på mitt tredje och sista år på skolan. Jag har fått stora erfarenheter och jag har utvecklats inom dans. Jag älskar att stå på scen inför publik och jag älskar att dansa. Dock så är jag inte lika fantasirik som jag var när jag var mindre. Jag bryr mig också alltför ofta vad andra tycker och tänker om mig, min stil är stilren, jag gillar mode, att shoppa, umgås med min familj,  brukar ha koll på det senaste inom mode och teknik och sånt där, har ett öga för detaljer, gillar stilrena prylar och klädesplagg, jag är fortfarande smal men vältränad och jag dansar mycket, lyssnar mycket på Oskar Linnros låtar, tycker fortfarande om att införskaffa prylar och klädesplagg som jag tröttnar på, läser gärna flera modebloggar där jag hämtar mycket inspiration och jag har gärna systerdejter.